något bara kvinnor kan? (ulrika lorentzi)

jag snubblade på dn.se på följade utdrag (http://www.dn.se/content/1/c6/85/38/31/Lorentzi.pdf) ur något bara kvinnor kan? (ulrika lorentzi) och blev så frälst att jag gick rakt in på adlibris och beställde den (tillsammans med en hel drös julklappsböcker till diverse familjemedlemmar). undertiteln är: normer, biologi och graviditet. precis vad jag själv funderat så mkt på de senaste åren, och speciellt nu när det är så aktuellt som det kan bli. hur kan synen på kvinnan som den naturliga omhändertagaren av barn leva kvar vid sidan om sveriges jämställdhetspolitik som på pappret förespråkar jämställt föräldraskap? varför tar pappor fortfarande ut betydligt mindre av föräldraledigheten och vård av sjukt barn-dagar? måste det faktum att det fortfarande bara är biologiska kvinnor som kan bära och föda barn döma dem till att bli huvudansvariga för barnomsorg och hushållsarbete? så många relevanta och intressanta frågeställningar som jag frågat mig själv och andra och diskuterat tills jag i princip var redo att ge upp tanken på ett jämställt föräldraskap (och skaffa ensam). jag är övertygad om att det går, men hur? och hur undviker en alla fällor? det är en minst lika stor utmaning som att rent praktiskt klara av att anpassa sig till och lära sig ta hand om en helt ny individ, som är totalt beroende av oss.

ge mig boken nu!