next, michael crichton

läste ut next (michael crichton) igår. efter att ha läst en hel del tunga feministiska scifi-böcker på sista tiden kände jag att jag behövde ngt mer lättsmält att bryta av med. hittade next i hyllan och den visade sig vara ett perfekt val. "unputdownable" står det bland kritiken på insidan och det stämmer verkligen. spännande handling kombinerat med korta kapitel, där möjligheten att läsa ett till (bara ett!) hela tiden hägrar, sög snabbt in mig i boken och höll mig kvar till sista sidan. next handlar om genteknik/genmanipulation och patentering av människors gener, vilket är ett jävligt intressant ämne som också känns mkt aktuellt. på det stora hela är det egentligen just tankarna kring gentekniken och hur den utvecklats/utvecklas och hur gränsen mellan vetenskapspersoner och företag suddas ut och allt till slut handlar om profit som gör boken värd att läsas. har inte så mkt till övers för plottarna, de känns ganska ytliga och inte särskilt intressanta. ytligt är förövrigt ett ord som beskriver resten av boken ganska bra. karaktärerna är ytliga och de är så många och det händer så mkt att det är svårt att få en känsla för personerna. samhället som boken speglar är också otroligt ytligt, utseende- och sexfixerat. det kryllar av attraktiva unga kvinnor (som är plastikopererade, vilket är en norm) och äldre, framgångsrika män som utnyttjar dem sexuellt. vilket skulle kunna funka bra för att visa på tendenser i vårt nuvarande samhälle, och hur det skulle kunna bli om det fortsätter åt samma håll. vad som saknas är problematiseringen! det bara är så, och folk verkar vara nöjda med det. kvinnor är till för att vara snygga (de får gärna vara smarta också, men utseendet är det viktiga) och bli åtrådda och ser det som en investering att "bättra" på sitt utseende. det verkar också vara ngn sorts investering, måste, eller steg i karriären, att ha sex med sin manliga (såklart) och mkt äldre chef precis när och hur han vill. det handlar inte om njutning alls för kvinnorna, utan ett sätt att komma vidare i karriären, eller bara ngt som helt enkelt ingår i arbetsbeskrivningen. de kvinnliga cheferna som skulle kunna utnyttja sina manliga arbetare på samma sätt lyser dock med sin frånvaro.

vad jag hade velat ha är crichtons mkt seriösa och intressanta research kombinerad med en bredare och mer ifrågasättande samhällskritik, vad gäller andra saker är just ämnet i fråga. för att behandla ett sånt tungt, spännande och tankeväckande ämne var next lite väl lättsmält, vilket är synd med tanke på dess potential. den är inte heller särskilt minnesvärd. jag har redan blandat ihop karaktärerna, trots att jag läste ut den igår. ngt som jag, som kan hålla robert jordans 30 000 karaktärer någorlunda färska i minnet, verkligen inte borde ha ngra problem med.

känner ändå att jag ska stanna kvar på det lite mer lätt- och snabblästa, så nästa bok blir spook country (william gibson) som har stått och väntat i bokhyllan sen bokmässan.