favoritförfattare

om jag skulle lista de författare som jag läser mest av just nu (läs: sedan några år tillbaka fram tills nu, idag) och vars nya och gamla böcker jag har en ambition att (köpa! och) läsa, så skulle listan se ut såhär:

Ursula LeGuin
Sheri S Tepper
Marge Piercy
Suzette Haden Elgin
Octavia E. Butler
Denise Mina
Joanna Russ

efter lite funderande lägger jag nog till Margaret Atwood här också, men hon hamnar precis på gränsen. har inte läst så många böcker än, fast vill och kommer, men de ligger längre ner, prioriteringsmässigt, än alla andra på listan.

vad har nu dessa författare gemensamt? jag tar listan en gång till (med lite inklippt info från wikipedia):

Ursula LeGuin (born October 21, 1929)
Sheri S Tepper (born July 16, 1929)
Marge Piercy (born 31 March 1936)
Suzette Haden Elgin (born in 1936)
Octavia E. Butler (June 22, 1947 – February 24, 2006)
Denise Mina (born 1966)
Joanna Russ (born February 22, 1937)
Margaret Atwood (born November 18, 1939)

Octavia E. Butler är tyvärr död, och Denise Mina är rätt ung, men bortsett från dem så är alla gamla tanter nu! jag skiter fullständigt i hur gamla de är (det är snarare imponerande att de flesta av dem fortfarande skriver och ger ut böcker, och att de fortfarande är radikala och feministiska) OM det inte vore för det enkla faktum att deras ålder betyder att de förmodligen inte kommer hinna skriva så många böcker till. deras böcker kommer snart ta slut.. och när de gör det, kommer det ALDRIG MER komma en ny bok skriven av LeGuin, eller Tepper, eller Piercy. ALDRIG.

det känns redan tomt.

Myten om det motsatta könet (Ingemar Gens)

satt och kollade runt på adlibris (för att kika efter lämpliga presenter till sambo) och ramlade av en händelse över Myten om det motsatta könet (Ingemar Gens). hans Från vagga till identitet (som handlar om hans jätteintressanta genuspedagogikprojekt på förskolorna Björntomten och Tittmyran) har jag haft på bevakning i ngt år nu, men har tidigare stått på "Tillfälligt slut" och sen, till min stora besvikelse, "Definitivt slut". men! det finns hopp, för Myten om det motsatta könet är delvis baserad på Från vagga till identitet. har inte läst ut den än, men den går igenom hur flickor och pojkar behandlas olika redan från spädbarnstiden och framåt, hur könsrollerna växer fram och cementeras och hur vi egentligen är mkt mer lika än olika. de avsnitt som handlar om genuspedagogikprojektet (och alla andra såklart! men främst..) skulle jag vilja att alla som arbetar med (eller över huvud taget träffar) barn läser, tillsammans med böckerna Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två! (Kristina Henkel och Marie Tomicic) och Att göra kön: om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män (Helene Thomsson).

Gens skriver bland annat om hur pojkar uppfostras av andra pojkar i pojkgäng, istället för av vuxna, eftersom pojkar förväntas vara självständiga så tidigt. i brist på vuxen inblandning och vuxna förebilder odlas i pojkgängen istället en stereotyp bild av hur en man ska vara och det är sen den bilden som får stå som grund för identitetsskapandet. förväntningar är över huvud taget en röd tråd genom hela boken. det är de vuxnas och samhällets förväntningar som formar de ojämställda könsrollerna och leder barnen in i dem. eftersom vuxna egentligen inte förväntar sig att pojkar ska lyda och göra som de blir åtsagda ("boys will be boys") så är ett nej för en pojke alltid förhandlingsbart, aldrig definitivt. det finns helt enkelt inte så mkt att förlora, eftersom de vuxna ändå inte förväntar sig ngt av en. för flickor, som lär sig att lyda, vara lyhörda, att sätta andras behov före sina egna och att värdera relationer till andra människor högre än sin egen individualitet är ett nej däremot allt som oftast definitivt. för det finns så mkt att förlora.

det som berör mig mest i boken är ändå när Gens berättar om projektet på förskolorna och hur det funkade så bra, och så snabbt, bara genom att ändra på de vuxnas beteende och förväntningar gentemot barnen. men hur det sedan, när barnen började skolan, snabbt raserades igen, åtminstone för flickorna. för om lyhörda, lugna och kommunikativa pojkar togs emot med öppna armar, sågs framåt flickor som tar plats och inte alltid sätter andras behov före sina egna som tusen ggr värre än de vildaste pojkarna. flickorna lärde sig snabbt att vara tysta, lydiga och duktiga igen. det gör mig så ledsen.

so many books, no time

blir lite ledsen när jag ser att det var en evighet sen jag skrev här sist, och att jag fortfarande är inne på samma tema, nämligen den här tiden som aldrig verkar räcka till.

jag har iofs lyckats läsa en del böcker sen sist, bland annat hon älskade och the cloning of joanna may. de var bra och jag tyckte om dem, men får skriva om dem ngn annan gng. just nu läser jag pink brain, blue brain (lise eliot) med den fantastiska undertiteln: How Small Differences Grow Into Troublesome Gaps -- And What We Can Do About It, och det här är en bok som jag har väntat på i flera år (inte just den här, men en bok som tar upp ämnet ur detta perspektivet). den går igenom eventuella könsskillnader i den mänskliga hjärnan, vad de kommer ifrån (biologi eller miljö, eller båda), vad de får för konsekvenser (om ngra alls) och hur vi ska förhindra att de små små skillnaderna mellan könen (i hjärnan) när vi är spädbarn växer och blir oroväckande stora när vi är vuxna. men mer om den boken en annan gång, den förtjänar ett helt inlägg. jag läser också just nu the judas rose (suzette haden elgin), bok nr 2 i the native tongue trilogy och den är så fin. förtryckta kvinnor skapar i hemlighet eget språk för att kommunicera på ett sätt som utgår från deras eget perspektiv, vilket blir ett steg i att frigöra sig från patriarkatet inifrån. har hälften kvar innan jag kan komma med en slutgiltig bedömning.. (men fin, så fin!)

tips till andra lästidstörstande: läs medan ni borstar tänderna, det funkar perfekt.

so many books - so little time

har en trött liten knodd i famnen, vilket resulterar i att jag måste skriva med en hand - och när nappen trillar ut och katastrofen är ett faktum, ingen hand alls. hur som helst har det tyvärr inte blivit så mkt bokläsning sedan ovan nämnda knodd dök upp, men däremot har det blivit väldigt mkt nyhets- och bloggläsning vid datorn. jag har också roat mig med att läsa _om_ böcker, fyllt på bokönskelistorna och drömt om alla böcker jag ska beställa och läsa när det finns möjlighet. har läst om folk som trots bebisar hinner läsa, t ex genom att utnyttja amningen som lässtund, men det är tyvärr inget för oss. kombinationen mkt mativrig bebis och stor mjölkproduktion ger blöta och väldigt korta amningstillfällen. även om jag hade vågat ha en bok i närheten, hade jag inte hunnit läsa mer än ngn sida ändå.
jag har dock återupptäckt tjusningen med fysiska tidningar - det är så mkt enklare att lyckas (och hinna) läsa en tidning med en hand och ont om tid än en tegelstenspocket (min egentliga favorit). för tillfället är det ViLÄSER som är tidning nr 1. boktipsen haglar och det drar i bokköparnerven. hur har jag t ex kunnat missa fay weldon så länge?

note to self: böcker att lägga till på önskelistorna:
- carina rydberg : främlingarna (scifi på svenska, spännande!)
- helena henschen : hon älskade (ung borgardotter i sekelskiftets sverige revolterar mot sin far och umgås med anarkister och blåstrumpor och kretsen kring ellen key, intressant!)
- fay weldon : cloning of joanna may

när jag faktiskt lyckas läsa lite i mina böcker, är det the margarets (sheri s tepper) och the magician's apprentice (trudi canavan) som gäller.

sheri s tepper

jag har en ny favoritförfattare: sheri s tepper. det började i somras när jag läste grass i frankrike. för ngra veckor sen läste jag ut the companions som jag fick i julklapp och kände att jag behövde mer, mer! så när jag beställde lite presenter till d:s födelsedag passade jag på att beställa två böcker till mig själv också. bara två! vilket knappt räknas - jag ville ju beställa alla som fanns. efter mkt funderande bestämde jag mig för the margarets och the true game och nu ligger de här och frestar mig. det bästa är att the true game i själva verket är en samlingsutgåva av en trilogi - så jag fick fyra böcker i två. mmmböcker. om jag ändå bara kunde lägga mig ner på mage i sängen och läsa hela dagen nu..
men jag + graviditet i v39+2 = enorm mage som är i vägen, plus bäckensmärtor och myrkrypningar i benen = noll läsro.

the margarets är en av böckerna som får följa med på BB iaf. de andra böckerna har jag inte lyckats välja ut än.

bokrea

dålig uppdatering här tyvärr. jag som tänkte att jag skulle spendera all min föräldralediga tid (pre-bebisankomst) på att läsa och skriva inlägg om vad jag läst. jag skyller på rastlösheten och myrkrypningarna i benen som gör det omöjligt att sitta stilla och läsa mer än tio min i sträck. det går inte riktigt att uppskatta det otroligt underbara med att ligga på mage i sängen och läsa förrän det inte alls går längre.

hur som helst. jag har bestämt mig för att försöka att inte handla allt för många böcker just nu, utan istället läsa de jag redan har. därför är jag bannad från allt vad bokrea heter, eftersom det är omöjligt att gå utan att komma hem med kassar av böcker - gärna sådana som INTE är på rea. jag råkade dock gå förbi Åhléns lilla bokrea när jag var där häromdan, och kom hem med Gittan och gråvargarna och När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum (som skriver och tecknar fantastiska barnböcker). tanken var väl att böckerna är till det lilla monstret som sparkar mig på revbenen hela nätterna, men om jag ska vara helt ärlig vill jag ha dem själv. vi får se hur det blir när barnet kommit ut och börjar intressera sig för böcker (vilket är så fort vi kommer hem från BB och jag håller upp det framför mina bokhyllor, om jag får bestämma)..
kanske borde gå tillbaka till Åhléns och köpa två ex till?

so many books

babel-17 (samuel r. delany) och distress (greg egan) är förövrigt slutlästa och jag har börjat på native tongue (suzette haden elgin) och något bara kvinnor kan (ulrika lorentzi). jag vet, det strider mot min "en ut, en in"-regel, men jag kan inte hjälpa det. jag kunde helt enkelt inte välja.

babel-17 var fin och tankeväckande, men svårläst. den underliggande teorin om att språket formar världen och verkligheten klingar fint med mina egna tankar om språk, men jag känner att jag behöver ge den en genomläsning till för att helt (eller så mkt jag kan) förstå den.

distress har jag mkt att säga om, så det får bli ett eget inlägg senare. jag är alldeles för trött nu.

läste på baksidan av native tongue att den ingår i en trilogi. det gjorde mig lycklig. (bra) bokserier är en av mina svagaste punkter, precis som tegelstenstjocka böcker. mmmmmm1000sidorsböcker.

finns det ngt annat än hårda paket?

DN Bok säger:
"Akademibokhandeln har i en enkät frågat sina kunder om julklappsböcker. Enligt undersökningen, med 2.125 tillfrågade personer, lägger nästan var tredje presentköpare 30 procent eller mer av sin totala julklappsbudget på böcker."(http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3484&a=860783)

bra! fler böcker åt folket! det förvånade mig lite dock, med tanke på att det har varit en hel del snack om att det läses mindre och mindre. för egen del är boken den mest ultimata julklappen, både att ge och få. efter en snabb överslagsräkning kom jag fram till att mina egna julklappsinköp till 90% består av böcker. det är väl delvis därför jag inte får ngn ångest av att planera/köpa julklappar - för vad är trevligare än att browsa bland böcker?

max barry förlåten

det här inlägget mötte mig när jag öppnade google reader en morgon förra veckan: http://www.maxbarry.com/2008/11/30/news.html.
därmed är allt jag skrev i förra inlägget om max barry glömt och förlåtet. jag kanske inte älskar company, men vem bryr sig?

inlägget påminner så mkt om en annan text, skriven av en svensk skribent/författare, men jag kan inte alls komma på vem eller vilken bok den var introduktion till. jag har en minnesbild av att jag stod på akademibokhandeln, vid genusvetenskapsböckerna, när jag läste texten och det måste varit ungefär tre år sen. texten går ut på att skribenten tidigare sett feminister som partydödare osv, men så fick han en dotter och då gick det plötsligt upp för honom hur snedvridet och orättvist samhället är. skulle hans dotter få mindre valmöjligheter bara för att hon var en flicka? hell no! jag är inte ens säker på att det var en introduktion, men min hjärna säger det, och att det var ngn annan som skrivit boken. ngn som känner igen texten och vill rädda mig från att bli galen? jag kan inte släppa det.

något bara kvinnor kan? (ulrika lorentzi)

jag snubblade på dn.se på följade utdrag (http://www.dn.se/content/1/c6/85/38/31/Lorentzi.pdf) ur något bara kvinnor kan? (ulrika lorentzi) och blev så frälst att jag gick rakt in på adlibris och beställde den (tillsammans med en hel drös julklappsböcker till diverse familjemedlemmar). undertiteln är: normer, biologi och graviditet. precis vad jag själv funderat så mkt på de senaste åren, och speciellt nu när det är så aktuellt som det kan bli. hur kan synen på kvinnan som den naturliga omhändertagaren av barn leva kvar vid sidan om sveriges jämställdhetspolitik som på pappret förespråkar jämställt föräldraskap? varför tar pappor fortfarande ut betydligt mindre av föräldraledigheten och vård av sjukt barn-dagar? måste det faktum att det fortfarande bara är biologiska kvinnor som kan bära och föda barn döma dem till att bli huvudansvariga för barnomsorg och hushållsarbete? så många relevanta och intressanta frågeställningar som jag frågat mig själv och andra och diskuterat tills jag i princip var redo att ge upp tanken på ett jämställt föräldraskap (och skaffa ensam). jag är övertygad om att det går, men hur? och hur undviker en alla fällor? det är en minst lika stor utmaning som att rent praktiskt klara av att anpassa sig till och lära sig ta hand om en helt ny individ, som är totalt beroende av oss.

ge mig boken nu!

company (max barry)

när jag läst ngt kapitel i spook country slog det mig att jag ju fick hem company (max barry) för ngra veckor sedan, en bok som jag längtat efter att läsa ända sen jag läste sista sidan i jennifer government för längesen och inte ens visste ifall max barry skulle skriva ngn mer bok. nu är hälften läst, och jag måste erkänna: jag är superbesviken! mina förväntningar var nog lite orättvist höga, men jag var övertygad om att jag iaf skulle tycka company var rolig. max barry _är_ rolig. jag brukar läsa hans blogg och skratta högt framför datorn. ett tag, för ngt år sedan när han skrev inlägg ofta, brukade jag sitta och återberätta dem för jenny för att jag inte ville att hon skulle gå miste om hans träffsäkerhet, och även under mina egna återberättelser tyckte jag fortfarande det var lika roligt. men hur mkt jag än försöker, så är company inte så rolig. den känns rätt torr och lite för mkt. jag tror bara jag har skrattat en enda gng, efter _halva_ boken. company ska vara en satirisk skildring av företag och företagskultur, vilket gör att den står och faller på sin förmåga att roa läsaren. utan underhållningsmomentet så känns den bara överdriven, som en tråkig karikatyr. jagt börjar fundera på om det handlar om ngn sorts kulturkrock - att jag inte känner igen mig i den företagskultur barry beskriver och därför inte kan uppskatta boken så som den förtjänar.

hur som helst ledde min besvikelse till att jag la ner den tillfälligt och började läsa babel-17 (samuel r. delany) istället, som verkar falla mig mer i smaken. science fiction med språk som huvudfokus, kan det bli bättre? (det skulle vara native tongue (suzette haden elgin) då, som är feministisk science fiction med fokus med språk, som skildrar en dystopi där kvinnor återigen är ägodelar. jag får egentligen inte börja läsa en bok till eftersom jag har alldeles för många på gång redan (nu är det "en ut, en in"-principen som gäller), så jag har bara tjuvläst lite i den. men den verkar mkt intressant.)

next, michael crichton

läste ut next (michael crichton) igår. efter att ha läst en hel del tunga feministiska scifi-böcker på sista tiden kände jag att jag behövde ngt mer lättsmält att bryta av med. hittade next i hyllan och den visade sig vara ett perfekt val. "unputdownable" står det bland kritiken på insidan och det stämmer verkligen. spännande handling kombinerat med korta kapitel, där möjligheten att läsa ett till (bara ett!) hela tiden hägrar, sög snabbt in mig i boken och höll mig kvar till sista sidan. next handlar om genteknik/genmanipulation och patentering av människors gener, vilket är ett jävligt intressant ämne som också känns mkt aktuellt. på det stora hela är det egentligen just tankarna kring gentekniken och hur den utvecklats/utvecklas och hur gränsen mellan vetenskapspersoner och företag suddas ut och allt till slut handlar om profit som gör boken värd att läsas. har inte så mkt till övers för plottarna, de känns ganska ytliga och inte särskilt intressanta. ytligt är förövrigt ett ord som beskriver resten av boken ganska bra. karaktärerna är ytliga och de är så många och det händer så mkt att det är svårt att få en känsla för personerna. samhället som boken speglar är också otroligt ytligt, utseende- och sexfixerat. det kryllar av attraktiva unga kvinnor (som är plastikopererade, vilket är en norm) och äldre, framgångsrika män som utnyttjar dem sexuellt. vilket skulle kunna funka bra för att visa på tendenser i vårt nuvarande samhälle, och hur det skulle kunna bli om det fortsätter åt samma håll. vad som saknas är problematiseringen! det bara är så, och folk verkar vara nöjda med det. kvinnor är till för att vara snygga (de får gärna vara smarta också, men utseendet är det viktiga) och bli åtrådda och ser det som en investering att "bättra" på sitt utseende. det verkar också vara ngn sorts investering, måste, eller steg i karriären, att ha sex med sin manliga (såklart) och mkt äldre chef precis när och hur han vill. det handlar inte om njutning alls för kvinnorna, utan ett sätt att komma vidare i karriären, eller bara ngt som helt enkelt ingår i arbetsbeskrivningen. de kvinnliga cheferna som skulle kunna utnyttja sina manliga arbetare på samma sätt lyser dock med sin frånvaro.

vad jag hade velat ha är crichtons mkt seriösa och intressanta research kombinerad med en bredare och mer ifrågasättande samhällskritik, vad gäller andra saker är just ämnet i fråga. för att behandla ett sånt tungt, spännande och tankeväckande ämne var next lite väl lättsmält, vilket är synd med tanke på dess potential. den är inte heller särskilt minnesvärd. jag har redan blandat ihop karaktärerna, trots att jag läste ut den igår. ngt som jag, som kan hålla robert jordans 30 000 karaktärer någorlunda färska i minnet, verkligen inte borde ha ngra problem med.

känner ändå att jag ska stanna kvar på det lite mer lätt- och snabblästa, så nästa bok blir spook country (william gibson) som har stått och väntat i bokhyllan sen bokmässan.

första livet

the shadow rising : robert jordan (x3)
the high cost of living : marge piercy